Alexiia

Jag är så trött så ledsen. 

Men är de ens okej att vara ledsen.

Varför måste jag vara den personen som ska tystas, jag måste hela tiden vara stark när jag vet att dem jag älskar mår dåligt.

Men nu vet jag inte längre hur jag ska bete mig, vem ska jag vara? 

Varför ska jag kallas känslig för att jag gråter. 

Ja jag är tystlåten, men jag pratar varför måste jag försöka överrösta när jag vet ni svarat på mina frågor. 

De är så lätt att lägga skit på mig som om jag gjorde fel hela tiden. 

 

Jag vill inte känna skuld för allt jag gör.

Jag har tappat matlusten fast de vrider om i magen så de gör ont. 

Vill bara blunda en stund, jag tänker inte vara den starka längre, jag vill öppna mig men bara för de som tycker de e viktigt. 

Att hela tiden be om ursäkt eller känna skuld är en kamp som ständig tränger på inifrån. 

 

Måste jag be om ursäkt för att jag pratar tyst varför inte lyssna men två öron. 

 Detta blev visst lite depp nu innan jul men hoppas ni får en bra jul.🙂 tänker jag försöka