Nu lägger jag ner ett tag👍

Godkväll på er.. På måndag börjar arbetet och vardagen igen..
Hade tänkt jag skulle ta ett uppehåll från bloggandet kanske öppna ny. 

Har endel funderingar om framtid, just nu har ju fokus på en sak jag vill göra i framtiden.
Har ingen energi eller fantasi att blogga just nu inget blir speciellt intressant heller. 
Ha de gott nu 👍

Ett litet barn.

Ett litet barn, ett barn som vårt.
Detta barn ska vara vårt i den evighet som finns. 
Jag vill att hans första resa ska vara med oss, första steget. 
Att vara en trygghet känns fantastiskt. 
Som hans mor gör de ont om nån annan tar övertaget då de är sådant jag vill uppleva tillsammans med honom. 
Jag vill springa runt och uppleva tillsammans då de är fösta gång. 

Vår underbara kille, så mycket du lärt dig, så mycket du lärt mig ❤️
Du min son gör mig starkare för varje dag.

En obeskrivlig känsla, kärlekpå hög nivå! 
Varje gång jag trycker ner mig då ser jag på honom och säger. 
Han kan inte vara bättre och finare 💋

När han låg där i magen och man inte hade en aning om hur han skulle se ut, ögonfärg hårfärg osv. 
De man visste va att hur han än va så skulle man göra allt man kan för att han skulle få de bästa. 

Jag kan tacka han för så mycket och jag är tacksam över att han förlåtit mig när jag varit ledsen och arg.
Att jag ibland inte orkat då han skrek som liten men inte kunnat uttrycka sig på annat sätt. 
Du är bäst. 


Sådan var jag som barn.

När jag föddes var de uträknat att jag var 6 veckor för tidig, blev uppvärmd i kuvös med en tomteluva en stund.

Va en vanlig liten bebis med hyss på schemat. 
Ju äldre jag blev 1an 2an, då man blev mer förstående, hade förstått att de blev konsekvenser av händelser. 
Jag va extremt blyg och kände mig tryggare om jag bara va tyst. 
Om jag sa något kunde nån säga, vad fick du luft ifrån.

Jag städade mitt rum ofta och kunde sitta flera timmar till allt va kliniskt rent.
Samlade på häst böcker jag aldrig läste för att fylla ut hyllorna. 
Sorterade alltid böcker, pennor, skivor mm.. I storlek och färg och ingen fick komma in och förstöra. 

Mitt rum va min "private soon" dörren va alltid låst.
Jag hade två bästisar men var alltid den tredje av dem. 
Jag var konstig som barn en "enstöring" men så trivdes jag. 
Jag ville ha folk runt mig, men jag mådde dåligt om jag inte fick min ensamtid. 
Allt snurrade i hjärnan och hade svårt att lära känna nya. 
Extremt känslig person, öppnade aldrig upp mig och sa hur jag mådde. 

I ett framtida inlägg vill jag berätta om mitt nuvarande vuxen liv. 
Hur är jag som vuxen. 

Men nu ska jag leva vidare för att göra lite nytta. 
Ha de toppen 👍