And Up It Goes!

Godkvällis alla fina likes där ute, förhoppningsvis har ni de bra.. för mig är det bra, kunde varit bättre men av erfarenhet vet jag att så länge de är såhär bra så är jag NÖJD! Att få ge bort vackra ord till andra gör mig så glad, att veta att de finns så många vackra ord på min tunga. Att ord bara faller ur munnen på en, och att de inte är ord som får andra att känna sig down on hill. Jag vet! Många säger till mig hur fin jag är och så snäll jag är, men de bästa vet ni , de är att verkligen känna själv att man förtjänar fina ord tillbaka, visste ni hur värdefullt de är att faktiskt få höra positiva meningar och få positiv energi. Jag kan verkligen skratta mig lycklig! Hur långt ner i skiten man känner att man hamnar så finns ni där. En del tycker jag är väldigt öppen och lättsinnig, men nej jag kan verka så men jag säger inte alltid som jag känner. Men jag behöver inte säga allt, jag är i en bubbla som alltid kommer finnas, ibland är den stor och ibland har den krympt en aning, men låt mig va där, jag säger till när jag är redo att göra hål på den om jag någonsin blir. Men tack fina fina fina människor som jag uppskattar så mycket, mina läppar ler för att ni gör de möjligt!

Nu går det neråt igen!!

Godmorgon, vaknade kl sju idag kunde verkligen inte sova, panikångest till tusen, och då känns det som att man nästan kvävs, kan liksom inte få någon luft. Och såhär håller det på, nästintill varje natt, man går upp, dricker vatten, öppnar fönstret och hoppas på att kunna andas. Men till slut så lättar de. Men de har varit mycket nu, första dagen på jobbet va superbra. Men saker som hela tiden hänger i luften trillar ner på än. Folk beter sig illa mot mina nära, hotar och gör en bostadslös, är detta verkligen okej, att slänga ut nån sådär, vad gäller sambolagen ? man måste ha tid att få ut sina grejer innan lägenheten sägs upp. Och att se en sån nära person till mig dra sig ner så eller dem som drar han ner. Att anklaga någon som aldrig skulle röra en fluga för att slå någon. Man bli frustrerad när nån som känt en person i ett år när man själv levt upp med personen ända sen man föddes och en annan människa kommer och säger du känner inte han. I mitt huvud är det just nu som en karusell, och de blir ju inte bättre när den jag lever med ska behöva må dåligt. Jag brukar gilla att åka karuseller men den här karusellen är tio gånger så lång och bara snurrar och detta gör mig yr. Hur kan man inte vara så vuxen och prata istället, eller att skriva på ett papper på de vis som skrivits. Det som stod lät som om de va på liv och död, ingen människa är inblandad i någon olycka. Vet inte vad jag ska tänka eller göra mer snart, börjar känna mig väldigt tom. Man försöker hela tiden att bygga upp en glädje, men då är det något som trycker ner en igen. Men nu ska jag ta lite frukost så ses vi snart igen!

En bild säger mer än tusen ord.

Som en fras man brukar säga då man uppspelt studerar en bild att : den säger mer än 1000 ord. Jag vet mycket väl hur bra jag är på att utåt sett visa glädje och skratt trotts att insidan ibland säger tvärtom! Jag låtsas inte, jag ljuger inte jag vill bara gråta i min ensamhet. Jag har gråtit öppet många gånger, har berättat hur jag mår vilket dem flesta vet om. Men hur ska man veta när någon går med ett leende på läpparna varje dag, ja hur ska man veta när någons ögon glittrar nästan va glädje. Min insida är skör, men utsidan gör mig starkare, NI gör mig starkare. !!!!! Jag bestämmer om jag vill berätta ... så till alla er familj, vänner kollegor. Känn att ni är behövda, även att min sorg upp och ner plågar mej så är det jag som salsakta bearbetar mig. Ni kan inte göra mer än ni redan gjort !