Blogg bok kap 2

Godmorgon, vaken till och från i natt när Travis ändå bara vaknat en gång och snabbt somnat igen. 
Varit uppe sen kl sex nu har Lilleman somnat och jag har massa mensvärk.
Men nog om gnällande så mår vi bra så ska passa på att skriva ett 2.a kapitel.
 
Som en vacker gestalt i solens gasande strålar står du och ler mot mig.
Dina ögon glittrar som guld och jag kan inte tänka på något annat. Förstå gången vi möttes hoppade vi av glädje utan att fatta vart vi skulle komma. 
 
Nyförälskelsen vår helt plötsligt där och innan vi hann andas fanns bara vi.
Dagar gick och kom, kärleken blev så stark att vi var tvugna att göra nått annorlunda en de vi höll på med.
Dina ögon tittade på mig och dina ögonbryn tog fram dina vek i pannan när du höjde dem upp och ned. 
Dina läppar rörde sig men jag hörde inte vad du så, jag försökte förstå mig på den underbara känslan som kom från hjärtat. 
Dem förstå sekunderna drogs min kropp tillbaka, men du var så oemotståndlig. 
Våra hjärtan kändes så varma tillsammans att jag nästan kändes sjuk för jag va så sjukt kär 
Med ett knapptryck och min största kärlek dök upp.
 
 
 
 

Att välja!

God förmiddag gänget, vet att jag lovade ett nytt kap av blogg boken i fredags, va på Ullared sen fullt upp. 
Slänger upp ett ikväll istället. 
 
Tänkte prata om val, val man gör i livet.
Du vandrar i en skog där träden tätt följer stigen, men en bit bort blir de glesare. Du fortsätter att gå och du ser på din vänstra sida en mycket smal mörk stig.. Vart du väljer att gå är dem upplevelser du kommer möta längst din väg. 
Sådär ser hela livet ut, och även om du väljer den mörka trånga stigen så kan de dyka upp ett ljus längre fram du du väljer vart du vill gå.
Ibland ser man inte att de är mörkt och ibland tar man inte vara på de ljus man får.
Men att göra sina väl i dem lägena man hamnar i är e val man själv gör. 
Att ha sina nära och kära alltid vid sin sida oavsett är underbart.
 

Kap 1 Att famla i mörker.

De är mörkt, jag går längst väggen för att leta med fingrarna efter lysknappen. 
Men kan inte hitta den, de ända ljusstrimma som finns är från springorna mellan gardinerna, dem brukar alltid vara fördragna. Den ska ju ändå dras för på kvällen och en dag går alldeles för fort.  
De är mitt i natten, men jag kan inte sova, kniper ihop ögonen men bara små tårar tränger igenom.
Jag är så trött, så fruktansvärt trött, de kliar i ögonen och mina armar och ben är sega som slajm. 
De är inte bara rummet som är mörkt, utan även inombords. Tänk er att tankarna bara snurrar, man vet inte vart man ska ta vägen , och när man tycker att man ser nån gnutta ljus så blir de mörkt igen. 
Som när man kommer till en halvunken källare där lampan fungerar litegrann. Sen blinkar de och knastrar om den och sen slocknar den, när man måste byta den men inte har några att byta med. 
Så kan de kännas om man hela tiden möter massa motgångar. 
De är då man behöver alla man älskar där, jag kunde inte hitta den där knappen för att tända lampan, eller så sitter de ingen lampa i. Hur ska man orka köpa och byta lampor när man inte orkar äta.
När nån form av tanke trängt sig in i hjärnan för att intala dig om att maten du stoppar i dig måste kräkas upp igen. 
Vart ska jag få energi av.
Men så plötsligt en dag ser jag att lampan tänds och där står ni min älskade familj. Jag kan bara se er i konturer men jag känner i mitt hjärta att de är ni. 
 
 
Kapitel 2 kommer nästa fredag.
Önskar er en trevlig helg 😄