Blogg bok kap 4

Jag drar en suck av lättnad.
Men andetagen känns tunga.
Alla känslor, för många känslor, vad ska jag göra med dem ?
Är ledsen men de kommer inga tårar, en overklighet svämmar över mig.
I handen har jag ett knäckebröd med pepparotsvisp och lax. Jag hör hur de knaprar mellan tänderna och känner en salt tår tillsammans med den första tuggan.
Men nu är de tomt, vem har skakat ur alla tankar ur mitt huvud.
Jag hör musiken på radion.
Kommer på mig själv gunga med överkroppen men jag får inte fram orden i texten trotts att de är min favorit låt.
Jag ser dig framför mig, du är så vacker men du är bara på bild.
De gick för fort se vrider i magen ständigt, dag som natt.
Vill ge dig en kram, jag ser hur du diggar med fötterna. 
Jag blundar o ser dig dansa i de gröna gräset åt dansbandsmusiken. 
 
 

Obeskrivlig verklighet.

Godkväll på er, har försökt sysselsätta mig hela dagen, lekt, fixat naglar, hår, snart bara andas o titta nån film fixa andra handen med naglar. 
 
Jag måste sysselsätta mig på nått sätt, 4 timmars sömn i natt inte kunnat vila på dan heller. 
 
Igår den 26 december kl 18. 40 gick min älskade mormor bort. 
Trotts att man haft på känn att den dagen skulle komma så är de som att leva i en overklig verklighet. 
Jag vill inte tro de fast jag vet, jag borde vakna upp snart så jag kan komma och hälsa på dig.
För du sover väl bara .
Jag vill måla dina naglar igen, se glädjen i dina ögon, hur du dansar med handen för att du känner dig så fin i dina röda naglar. 
Hur du alltid rörde på fötterna när dansbandsklassikerna sjöng i högtalarna oavsett hur du mådde den dagen.
Du kramade så bra, så hårt och älskvärt. 
Jag vill minnas de vackra med dig, dina köttbullar, hur du hängde med i mat trenden för att vi blev äldre, när du lät oss ha grillparty. 
Din vävmaskin som stod i vardagsrummet, när vi lekte att vi hade te bjudning.
Varje gång du virade in oss i handduk efter badet, bara du kunde göra de så bra. 
Jag kommer aldrig ta farväl, jag säger vi ses igen hoppas du ser oss där uppe.
De finns så mycket att säga och de kommer bevaras i mitt minne och hjärta i all tid. 
Jag ska sörja. Något jag alltid minns är den bön som du bad för oss varje kväll. 
 
Gud som haver barnen kär se till mig som liten är, vart jag mig i världen vänder ser jag lyckan i Guds händer, lyckan kommer lyckan går, dig gud älskar lycka få.
Amen ❤ 
 
Saknar dig som tusan, en klump i magen, svårt att svälja för att gråten sitter där och hjärtat är stressat och rädd.
Jag vet att de är sant men jag törs inte tänka. 
Tack för alla värmande ord och lova att ta hand om varandra. 
 
R.I.P 
Birgit Svensson 
1935- 05-19 - 2017- 12- 26
❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤
 
 

Den där j*vla julskinkan

Jag sover. Jag tror att jag springer de känns i kroppen att jag springer men mina ben rör sig inte.
Men jag vet att jag springer för de rör på sig, jag ser blommor och en stor grön äng som verkar vara en evighet lång. Jag ser inte att den har en ände. 
Jag ser hur solens strålar ger alla hudens porer en lätt röd ton eftersom jag aldrig blir brun. Strax ovanför knäna ser jag ett grått tyg ligger lätt på överkroppen och mitt blonda hår dansar kring mina axlar. 
Och skulle jag ha en spegel så skulle jag se dem blå ögonen skimra i solen och mina läppar skulle le.
Men jag tror jag ler, för de spänner kring musklerna runt läpparna.
Men när jag vänder mig om är ängen med blommorna borta. 
Jag ser en skog med vita träd och snö som ringlar ner mot marken. 
Jag går in i skogen jag ser ner på mina nakna fötter i snön, men jag fryser inte. 
Jag fortsätter gå in i skogen, de är så fint och jag kan känna hur snöflingorna lägger sig tätt kring min kropp. 
Jag börjar höra hur folk viskar men jag kan inte höra vad dem säger.
Men ju längre in i skogen jag går hör jag att dem säger måste bli bra, måste smaka bra, snart är de jul.
Snön börjar göra ont mot kroppen den slår allt hårdare och jag börjar frysa.
Det känns som de snöar nålar och jag känner hur den ofrivilliga ångesten dyker rakt på mig. 
Jag känner nu att de ända jag vill är att äta dem där hemmagjorda köttbullarna med potatis och brunsås.
Jag blundar och då vaknar jag upp alldeles dyngsur av svett med tårar i ögonen. 
Drar en lång suck och säger, äntligen hemma, de va en lång resa.