Vad är de som döljer sig bakom smärtan?

Godkväll, som utlovat så tänkte jag berätta för er hur de gick hos läkaren.

Vill börja med att säga att hela dagen har varit fylld av både bra och dåliga känslor, positiva och negativa tankar.
En ledsen bebis en kelsjuk hund, och allt jag ville var att vara med dem.

Jag började med att vara för sen till läkaren vilket inte gjorde nått.
Hon ställde frågor och jag svarade så gott de gick.
Jag blev undersökt, kändes bra gjorde inte ont.

Ett ultraljud gjordes och de va en cysta på ena äggstocken. 
Hon misstänker endometrios men kommer få en tid igen om ca 2 till 3 månader. 
Jag skickas till provtagning, där ett jobb erbjudande dök upp. Efter 35 min väntan på min tur ett nålstick sen var de över.
Nästa väntetid var på apoteket, 25 min senare kunde jag äntligen pusta ut. 

Så nu vet både ni och jag att smärtan inte är inbillad.
Ska jobba i helgen blir förmodligen ganska dött här på bloggen. 
Trevlig helg 😄



Äldre tonåren som vuxen, att släppa taget!

Då skulle jag börja sjuan, mycket var nytt, detta var dem tre stegen innan mitt " vuxna liv" skulle börja.

Jag vill nämna att jag trotts min stängda mun var en smått killmagnet, vilket för mig bara var jobbigt.
Att på utsidan vara söt är jobbigt när insidan känns mer än fruktansvärd.

Jag körde mitt race, vågade mer och mer.
Men personer som den jag var fanns de alltid något att döma efter och jag var ett lätt offer att såra så fort jag visade en gnutta självförtroende. 
De fanns alltid nån där som kunde trycka ner mig, och fanns de inte de så var de jag själv.

De fanns så mycket som hindrade mig från att umgås på samma sätt som andra.
De var inte bara i skolan jag var den tysta utan även hemma.
Jag kunde väl tycka att de inte spelade nån roll om jag sa nått.

Jag satte alltid ribban högt för mig själv men gav upp när jag kände att de va för svårt.
På lektionerna ville jag sitta längst bak i klassrummet och undvek ögonkontakten med lärarna.
Fick alltid höra att jag måste räcka upp handen mer för ett högre betyg trotts ett bra resultat skriftligt.

Under hela skolgången var jag rädd, rädd för orden rädd för folket.
Jag var noga med att komma i tid, hellre en timme tidigare. 

Jag är öppen för förslag på inlägg och är beredd att öppna mig endel.

Nu ska jag plocka upp lilleman som sprattlar i sängen 😍😍 

Ha en superfin dag, i mon kommer en uppdatering efter besök hos kk.
KRAM ! 


Ett vuxet barn.. social ångest och perfektionist.

Middag på er! 
Med en kall nocco och en burk minimajs i soffan då mår jag bra.
Men de jag inte gör som säkert alla som är lediga eller får en stund över gör att sitta i ☀️

Jag försökte och såg fram emot lite sol, en 45 min varav 10 stilla minuter i solen sen gav jag upp.
Idag är de nästan vindstilla här också.

Våran morgon började som vanligt med lite frukost kladdande, en promenad med hunden och sen ett besök på bvc.
Vaccin och där efter tog vi en sväng in och kollade på skor till lilleman utan resultat.
Ikväll har jag tagit ett extra pass på jobbet 

Ser att meningarna bara snubblat iväg och jag tror detta får bli ett delat inlägg. 

Har ni som jag nångång tänkt att ni inte passar in nånstans.
Som yngre, då man kommer ihåg vad man själv tänkte och livet inte var en lek längre.

Som barn och uppåt har jag alltid varit självkritisk, stängt in mig för att få vara ifred.

Något jag mins extra mycket och även min familj är att allt skulle ligga i färg ordning.
Allt i bokhyllan allt i lådorna och efter en städning skulle de vara kliniskt rent och ingen fick komma in då blev jag vansinnig. 

I trean började jag ny skola och jag visade mig rädd och svag redan första dagen.
Jag fick frågan om jag va stum eller om jag hade svårt att prata.
En tjej i klassen hade jag lärt känna innan jag började skolan, men vi var helt olika.

Tillbakåt dragna lilla jag satt tyst vid min bänk, på rasten gömde jag mig ibland, och ville inte prata med någon.
Att känna rädsla för folk förstörde väldigt mycket av mitt lärande.

Jag vågade aldrig räcka upp handen, tänk om jag skulle säga fel och varje gång jag gjorde de gjorde magen så ont.

Detta löpte på och mycket jobbiga och även bättre dagar kom och gick i skolan.
Sedan skulle jag börja högstadiet.
 
I nästa inlägg fortsätter min resa som tonåring.