Alexiia

Ett tag sen sist.

Nu är jag inne på andra semester dan; 7 veckor återstår. 

Sitter nu i bilen påväg till örebro, vädret bjuder just nu på sol och 17 °c.

Semestern började med fotboll hemma vid tv soffan med fint folk och ungen har börjat äta normalt igen. 

Mycket tankar och känslor har vält över mig dem senaste dagarna och såhär är de bara.

Nu när jag ska njuta av semestern så kan jag inte låta bli att "jobba" lite också. 

Mitt projekt med barnkläder ska köra  på och jag ska se till att få iväg till sjukhusen.

Jag tänker samtidigt komma igång med ett eget företagande även om de kommer ta ett tag. 

Nu vill jag börja om, jag vill ha era tips på vad man kan sy, vad tror ni?

Ekologiskt tyg😞 har massa funderingar och nånstans måste man ju börja. 

Jag har tänkt också i det stora hela på livet.

Hur många som räddat en när man varit beredd på att ta farväl. 

Tänk vad man hade missat.

Jag tänker ofta på min kloka mormor, hon som alltid tog alla andra i första rummet.

Vi va och la vita och genomskinliga stenar på graven i söndags.

Jag minns att vi plockade sådana utanför lägenheten hon bodde när hon va pigg och kunde ta hand om oss. 

Nu tänker man på hur oskyldigt allt va när man var barn. 

Men samtidigt så viste man inte så mycket, de i barndomen ger en ibland ett slag i ansiktet. Dem svåra situationerna kände man sig så maktlös i. 

Min mormor var fantastisk, hon är värd alla blommor och alla typ av saker vid sin grav.

Hon har sin plats,men även i mitt ❤ och i många andras.

Ibland gör livet ont av minnena, ibland av nuet eller framtiden. 

Men ibland är livet för j*vla härligt. 

Nu måste jag ut och pinka, sen ska jag fortsätta störa mig på min inåtbuktade onda finne.

Önskar er en fantastisk kväll 😊

---