Ibland går de neråt.

Jag vet och säger inte emot att jag har mycket att komma med. Jag ger inte upp så lätt. Men när andetagen bara blir fler och ökar i takt känner man hur luften går ur en. Jag fixar detta de gör jag ! Men inte utan er. Att bara börja gråta utan anledning och känna att ångesten lyfter och trycker ner glädjen under jorden. Jag kan inte tänka på mig själv. Nu är de dags att vila lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: