Kärlekens hat!
Hur ska man vet hur man ska börja när det inte finns något slut!
Kommer det att någonsin ta slut? Hur kan man såra någon som redan är skör, hur kan man avsiktligt göra någon ledsen som står en så genetiskt nära.
Jag gör ett försök att skriva när tårarna tungt tränger under ögonlocken, att känna sig utom allt hopp!
Att vilja kasta bort alla pusselbitar som sitter på plats när man fortfarande letar efter dem borttappade är något som är ofattbart att förstå sig på.
Jag känner mig som tjejen som står mitt emellan två världar, och vad finns där jag står, där finns ni som jag förstår mig på, men att se en som är mig närmast hjärtat bli så sårad gång på gång, utan att den andra
individen kan vara kapabel till att såra på de visset utan nån som helst tacksamhet av den hjälp och stöttning som den andra personen alltid givit.
Nu får det ta slut, jag klarar inte av i detta nu.
Hur kan man säga att man bryr sig, att man älskar en när man inte kan visa de.
Att ställa sig på någons sida för att visa sig nedbruten är fegt, det är av orden och handlingen som man ska döma! Utom i visa fall.
Alla säger vi saker som vi ångrar och som vi säger för vi e arga eller besvikna, men att säga saker gång på gång för att sedan ångra sig och tro att allt kan glömmas.
Att säga sånt som man aldrig säger om man bara är arg är svårt att förlåta.
Du är för snäll för ditt eget bästa, och så svårt de är att ignorera och radera personer som är av eget kött och blod är svårt om inte bara omöjligt!
Men för ett tag är det mer värt de än att gång på gång vänta på ett bakslag, att ta vara på dem som verkligen finns än att gå ner sig mer i mörkret en man redan är. Man kan bli blid av de psykiskt sett och då vet man längre inte vart man står.
Jag vill leva och bli påmind om att vara en bra människa för dem jag tycker om, så längre spelar vi inga spel eller pusslar några pussel som har med denna kategori att göra.
Jag ska glädja och förgylla dina dagar och bygga upp dig starkare , jag ska vara ditt berg om du är en klippa,jag ska torka dina tårar och ge dig glädje.
Om du är en gren ska jag vara trädet och jag lovar att jag ska hålla dig hårdast så du inte går sönder.
Ingen ska trampa på ditt hjärta så länge jag har de.
Nu ska jag ta bort pilen som sitter i bröstet på din plats och lägga plåster på dina sår om de inte behöver sys.
Jag kan inte ens bara med ord formulera hur mycket jag älskar dig! Du är värd mer en alla underbara ord man kan säga.
Älskar dig min blomma!
