Le från hjärtat och ut!

Då har kvällen tagit över igen.. ligger och myser med min lilla vovve i famnen. Tänkte såhär, jag skriver lite och ni läser förhoppningsvis allt.
Idag tog jag sista pillret för deprissionen och det känns så skönt. Har nu pågått i ett halvår med medicinering. Kan tillviss del säga att det hjälpt, men det är ju så att saker som är jobbiga och påverkar mycket kan man inte bota ... har insett att det kan vara skönt att vara ledsen och gråta ibland. Måste man alltid vara glad?? Då har man ju inget att vänta sig! Knappt någon kamkan se när jag är ledsen eller om något är fel, för jag vet hur bra jag är på att bygga upp en vägg. Nu mår jag bättre men någonting finns ännu kvar. Jag vill ibland lägga in mig, då är jag så långt ner att jag inte känner någonting! Men hörrni jag klarar mig utan de! Man måste kämpa!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: