Alexiia

Godmorgon, vaknade kl sju idag kunde verkligen inte sova, panikångest till tusen, och då känns det som att man nästan kvävs, kan liksom inte få någon luft. Och såhär håller det på, nästintill varje natt, man går upp, dricker vatten, öppnar fönstret och hoppas på att kunna andas. Men till slut så lättar de. Men de har varit mycket nu, första dagen på jobbet va superbra. Men saker som hela tiden hänger i luften trillar ner på än. Folk beter sig illa mot mina nära, hotar och gör en bostadslös, är detta verkligen okej, att slänga ut nån sådär, vad gäller sambolagen ? man måste ha tid att få ut sina grejer innan lägenheten sägs upp. Och att se en sån nära person till mig dra sig ner så eller dem som drar han ner. Att anklaga någon som aldrig skulle röra en fluga för att slå någon. Man bli frustrerad när nån som känt en person i ett år när man själv levt upp med personen ända sen man föddes och en annan människa kommer och säger du känner inte han. I mitt huvud är det just nu som en karusell, och de blir ju inte bättre när den jag lever med ska behöva må dåligt. Jag brukar gilla att åka karuseller men den här karusellen är tio gånger så lång och bara snurrar och detta gör mig yr. Hur kan man inte vara så vuxen och prata istället, eller att skriva på ett papper på de vis som skrivits. Det som stod lät som om de va på liv och död, ingen människa är inblandad i någon olycka. Vet inte vad jag ska tänka eller göra mer snart, börjar känna mig väldigt tom. Man försöker hela tiden att bygga upp en glädje, men då är det något som trycker ner en igen. Men nu ska jag ta lite frukost så ses vi snart igen!